Korsvägsandakten är en gudstjänst som har sin bakgrund i de fjorton ”stationer” som finns markerade på Via Dolorosa i Jerusalem, och som i katolska kyrkor världen över markeras med fjorton kors eller bilder.
Det är en gudstjänstform som under århundraden brukats särskilt under fastan och passionstiden, såväl gemensamt som för enskild andakt. Underlaget är evangeliernas passionsskildringar, utbyggt med fornkyrkliga traditioner som den om Veronica och svetteduken.
Den franske författaren Paul Claudels korsvägsandakt, ursprungligen utgiven 1911, hör fortfarande till en av de mest älskade och brukade. Här framträder en fromhet som på samma gång är mystik och mycket konkret.
Gunnel Vallquist skriver i inledningen: ”Kristi lidande är Guds lidande; att Gud blev människa i Kristus betyder att människan fått del av hans gudomlighet. Människans lidande blir då, om hon vill, ett med Kristi lidande, som är Guds väldiga insats i kampen mot det onda i världen och ett löfte om det goda slutliga seger.”
Korsvägsandakten ger en möjlighet till en djupgående identifikation: den bedjande kan identifiera sig än med bödlarna, än med de fega lärjungarna, än med den likgiltiga hopen, än med de medlidande som står vi Mästarens sida. Och inte minst med Jesus själv när han gång på gång faller under korsets tyngd.
Översättning: Gunnel Vallquist och Olov Hartman